Girlpower – min viktigaste fråga i Värmdövalet 2010

Posted on | augusti 14, 2010 | 1 Comment

Det finns så många viktiga frågor. Orättvisor att eliminera och saker att förbättra. Under sommaren har jag rannsakat mina prioriteringar. Ska jag försöka engagera mig i allt eller välja ut ett par frågor att lägga all kraft på? Lite om mycket eller mycket om lite?

Idag är det 36 dagar kvar till valet. Därefter hoppas jag få möjlighet att driva de frågor jag valt att prioritera i 4 år.

Under kommande vecka bloggar jag om vilka frågor jag vill driva under mantrat Girlpower!

Jag börjar med en grundläggande förutsättning. Trygghet.

Så länge sexuella trakasserier, hot och våld mot flickor och unga kvinnor inte tas på allvar kommer flickor och kvinnor aldrig att kunna ta för sig och utvecklas i förhållande till och på samma villkor som den manliga delen av befolkningen. Vem kan utvecklas under otrygga förhållanden och hot?

Det här är en stor fråga och jag funderar på hur jag kan försöka påverka på kommunnivå.

Trygg utomhusmiljö – god belysning, goda kommunikationer, bussar som går ofta och som stannar så att man slipper gå hem genom mörka parker utom hörhåll på kvällen, ett samhällsklimat där vi inte accepterar trakasserier, sexuella övergrepp, våld och hot mot tjejer. Här har skolan och alla vi andra ett enormt ansvar att våga säga ifrån när vi ser beteenden som går över gränsen. Att uppmuntra och samarbeta med föreningar, organisationer och projekt som Nattvandrarna, Nightbikers, Värmdö Polare och så vidare. Mötesplatser och gott om aktiviteter att välja på så att unga människor inte blir en segregerad grupp, hänvisade till att supa sig fulla i något buskage som enda fritidsnöje.

Ju mer samarbete som råder mellan kommun, föreningar, organisationer, polis och alla oss Värmdöbor desto större och kraftfullare blir vi som nätverk i arbetet för trygghet.

Det innebär naturligtvis ökad trygghet också för medborgare som inte är flickor eller unga kvinnor. Och det är väl en positiv bieffekt? Ingen har något att förlora.

Läs även andra bloggares åsikter om flickor, unga kvinnor, trygghet, jämställdhet, våld mot kvinnor, sexuella trakasserier, Värmdövalet, Värmdöpartiet Socialdemokraterna, Socialdemokraterna, Värmdö, val 2010, valet 2010, Netroots

I Thun-Olles fotspår

Posted on | augusti 11, 2010 | No Comments

Denna ljuvligt varma augustikväll har jag deltagit i Värmdö kommuns Gustavsbergvandring ”I Thun-Olles fotspår”.  Vi var ett 40-tal som andlöst lyssnade till Johan Aspfors berättelse om arkitekten Olof Thunströms verk i Gustavsberg.

Thunström var arkitekten bakom området Höjdhagen. En lummig plats med söta, faluröda små funkishus. Jo, falurött och funkis är en underbar kombination. Höjdhagen är ett levande bevis!

När Höjdhagen byggdes ritade man inte upp planer och sprängde för att bereda plats för byggnaderna. Nej, Thunström vandrade själv runt och markerade hur fastigheterna skulle placeras för att passa in mellan tallar och bergknallar. De vinklade byggnaderna har skyddade entréer i sydvästläge.

Det vackra teglet är second hand! Taget från någon gammal riven fabriksbyggnad och återanvänt!

Kyrka? Nej, det är en panncentral. Men när pannornas tid är förbi kanske det kan bli ett meditationscenter. Eller festplats?

En gammal dasslänga från 1800-talet. Inte designad av Thunström. Men han bevarade det vackra området som dassets nyttjare bodde i.

Den här träffade jag på i parken vid kyrkan.

En gång kallades vi föregångare

Posted on | augusti 11, 2010 | No Comments

Arbetslösheten har ökat mer i Sverige än i EU i genomsnitt. Inte förrän 2013 beräknas den vara tillbaka på nivåerna från 2006. Regeringen kan inte enbart skylla situationen på den ekonomiska krisen. Den drabbade övriga EU-länder också. Nej, Reinfeldt, Borg och deras allianskompisar får nog inse att deras regeringsarbete sedan 2006 har haft viss påverkan på Sverige. De har ett ansvar för den politik som de fört och som lett oss till den punkt där vi befinner oss idag.

Med arbetslösheten kommer en rad följdverkningar. Utanförskap och ohälsa. I 80 procent av Sveriges 290 kommuner har socialbidragen ökat. Ett land och dess invånare mår inte bra av att många går arbetslösa.

Att Sverige en gång i tiden var ett föregångsland på många sätt berodde till stor del på satsningen på utbildning och jobb. Nu måste vi göra den investeringen igen. För att rädda Sveriges ekonomi. Utbildning och arbeten är nödvändigt för att Sverige ska fungera. Vägen till att åter omnämnas som en föregångare är däremot lång. Mycket lång.

Läs i DN om hur Socialdemokraterna vill rädda Sverige från ekonomisk kris och arbetslöshet!

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, Sverige, politik, Socialdemokraterna, val 2010, valet 2010, Netroots

Pälsbärande = nutidens offerrit?

Posted on | augusti 10, 2010 | No Comments

Idag har jag varit extra stolt över att vara socialdemokrat och rödgrön. Anledningen är en artikel om uppfödning av djur för päls i SVD undertecknad av Jan Emanuel Johansson, S, Jens Holm, V och Helena Leander, MP.

Kroatien, Storbritannien och Österrike är några av de länder som redan förbjudit uppfödning av djur för päls. 2005 la dåvarande regering i Sverige fram ett lagförslag som skulle leda till ett förbud men efter maktskiftet röstades det ner i riksdagen.

Så jag är stolt över att vara rödgrön men skamsen över att Sverige är så hopplöst efter när det gäller djurhållning inom pälsindustrin. Skamsen över att landet jag bor i tillåter människor att plåga levande medvarelser.

Dessutom måste jag tillägga att päls är riktigt fult. Det ser så iögonenfallande klumpigt och uråldrigt ut att jag inte begriper vem som utsätter sig för att bära det och varför. Är det statusmarkeringen i prislappen eller något slags sjuk kick av vetskapen om att djur satt livet till, att något levande offrats, som gör det värt att bära päls om man nu är lagd åt pälsbärarhållet?

DN,  SVD, SVD 2, Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om päls, pälsindustrin, uppfödning av djur för päls, Socialdemokraterna, Netroots

Om vad som spelar roll…

Posted on | augusti 7, 2010 | No Comments

Egentligen har jag inte tid att blogga för jag sitter och designar barnkläder. Men medan jag gör det lyssnar jag på P1 där skådespelaren Peter Andersson just nu sommarpratar. Han berättar dramatiskt om en tjurfäktning och hur han fick åse en matador skadas allvarligt. Peter Andersson är en duktig skådespelare och talar lågmält dovt. Mycket effektfullt. Jag väntar andlöst medan han långsamt tar berättelsen vidare. Så kommer han till slutet av matadorhistorien. Tror jag. Programmet är inte slut än. Hur som helst berättar Andersson att han när han landar på Arlanda möts av beskedet att det är klart nu. Att Livsmedelsverket bestämt sig för att införa datummärkning.

Jaha? Vad vill Peter Andersson säga? Att datummärkning av livsmedel är ett piss i Mississippi jämte dramatiken under tjurfäktningen och den stackars sårade matadoren som faktiskt klarade sig? Det är den här frågan som får mig att rusa från symaskinen mot datorn.

För jag tycker verkligen att datummärkning av livsmedel är långt viktigare än en macho-wannabe till matador som försöker skaffa sig lite manlig identitet genom att plåga tjurar. My god så patetiskt! Och viktigast av allt är att sätta stopp för människor som plågar djur! Nu återvänder jag till symaskinen…

Tjuvlyssnat

Posted on | augusti 4, 2010 | No Comments

Två kvinnor, välklädda, till synes ordentliga, i sextioårsåldern på tunnelbanan:

1: Vet dina barn att du testade droger och så på 60-talet?

2: Ja, det är klart.

1: Jaha. Men du testade väl inte särskilt mycket?

2: Jo, jag testade allt! Hasch, kokain, amfetamin…

1: Ja, du testade många sorter, men inte knarkade du särskilt mycket.

2: Det gjorde jag visst!

1: Nä, jag kan inte komma ihåg att du knarkade särskilt mycket. Du var ju gift.

2: Vaddå? Jag knarkade skitmycket! Jättemycket!

Kvinna 1 ser förvånat tvivlande ut.

2: Ja! Jag gjorde ju det! Jag knarkade hur mycket som helst!

Mer hann jag inte höra innan jag klev av vid Slussen. Kom att tänka på den där scenen i Fucking Åmål där den ena tjejen vrålar att hon vill knarka. Var det här hon 45 år senare?

Tu vuò fa’ l’americano x 2

Posted on | augusti 3, 2010 | No Comments

På grund

Posted on | augusti 2, 2010 | No Comments

Igår klev jag av vid Nacka Strand där jag skulle bli hämtad för att åka vidare till Fotografiska. En rätt stilig herre som dock såg lite sliten ut med skäggstubb och skrynkliga kläder frågade mig på vacker rysk brytning hur man kör bussen till Stavsnäs. Jag pekade på motorvägen och började förklara i vilken riktning han skulle köra.

- Nej, jag ska köra bussen alltså, avbröt han mig.

Lite konfunderad frågade jag vilken buss det var han skulle köra som inte kunde gå på motorvägen. Han såg frågande ut, upprepade att han skulle till Stavsnäs och sa att det var första gången han körde bussen.

- Jaha… Men vad är det för buss? Turistbuss? Linjebuss, frågade jag.

- Ja, linjebuss.

- Och det är första gången du kör? Linjebuss? Och du vet inte hur man åker? Har du inte fått några instruktioner?

- Nej, jag brukar inte köra buss. Jag vet inte ens hur man löser biljett, sa mannen och slog ut lite ursäktande med armarna.

- Vet du vilken linje du ska köra, försökte jag.

Han skakade på huvudet och sa att han måste till Stavsnäs för att åka vidare till Sandhamn. Det började gå uppför mig att han ville åka buss. Inte köra. Vi skrattade gott över missförståndet. Mannen med den vackra brytningen påminde om Spyker-oligarken som jag sett i ett tv-reportage häromdagen. Språkförbistringen var utredd men biljettproblemet kvarstod.

- Har du mobil, frågade jag.

- Nej, allt är på båten som jag ska hämta i Sandhamn. Jag har ingenting med mig, skrattade oligark-kopian.

- Men hur sjutton har du tagit dig hit, utbrast jag till slut.

- Åh, det är en lång historia. Jag gick på grund med båten också, skrattade han vidare.

Medan han vandrade iväg mot bussen för att försöka få åka med funderade jag över hur han kunde ha hamnat vid Nacka Strand efter att ha gått på grund vid Sandhamn. På väg hem från Söder, i höjd med Nacka Strand passerade vi en polisbil. Plötsligt insåg jag att om man går på grund kan alkohol mycket väl vara inblandat. Och är man berusad och går på grund är sannolikheten ganska hög att man får sova ruset av sig hos polisen. Och polisen ligger vid Nacka Strand… Vet ju inte om det var så den charmige mannen med den vackra brytningen hamnat där men det är mycket möjligt.

Scanias ledning behöver en mamma!

Posted on | juli 24, 2010 | 2 Comments

Scanias VD Leif Östling har sagt att han är emot kvotering. Av fem möjliga får Scania en stjärna i Folksams rapport om jämställdhet inom företagen. I Scanias ledning är jämställdhet uppenbarligen ingenting som fungerar av sig självt. Kanske bryr sig Scaniamännen inte om sådant. Kanske vill de inte ha kvinnliga kollegor. Eller också vill de inte ha ytterligare konkurrens om makten.

Leif Östling tycker inte att han har någon skuld till snedfördelningen utan säger till Expressen:

”Det grundläggande problemet är att skolan håller på att blir ett matriarkat. Det finns bara kvinnliga lärare kvar och det ger en väldigt skev bild till barnen av hur det är att arbeta inom industrin. För få kvinnor söker sig vidare till tekniska utbildningar och orsaken är en gammalmodig syn på industriarbete.”

Hmm, nu blir jag förvirrad… Är ojämn könsfördelning ett problem endast inom skolan? Eller endast när kvinnorna är i majoritet? Och det där med gammalmodighet… Scanias gubbiga ledning känns känns uråldrigt gammalmodig. Det kan ju vara så att det är gammalmodigheten inom Östlings eget gebit som gör att få kvinnor söker sig dit… Och barnsligheten. Östlings sätt att lägga över ansvaret på någon annan är nämligen hopplöst barnsligt. ”Det är inte vi som gör fel, det är skolan. Det är inte männen som är problemet, det är kvinnorna. Det var inte jag som började, mamma, det var hon!”

Krävs det en mamma för att få Scaniagubbarna att förstå att var och en måste ta ansvar för att det ska bli något gjort?

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, Scania, Leif Östling, Folksam, Netroots

Nu är verkligheten Kristdemokraternas

Posted on | juli 23, 2010 | 4 Comments

Kan ett parti lida av grandios personlighetsstörning? Kristdemokraterna har varumärkesskyddat begreppet ”verklighetens folk”. Såg nyss Rapport i SVT undra stillsamt över skälen till att varumärkesskydda ett begrepp som många inte förstår, som användes av Ny Demokrati under 90-talet och som Sverigedemokraterna försökt göra till sitt genom att säga sig representera den riktiga verklighetens folk. Eller den verkliga verklighetens folk kanske jag borde skriva.

Som exempel på verklighetens folk nämnde KD:s partiledare Göran Hägglund alla vanliga människor som inte bryr sig om vad kultureliten, bestående av krönikörer och teaterregissörer, tycker. Svenssons som inte vill pådyvlas könsneutrala lekar på dagis i syfte att utjämna könsskillnader.

Jag hör till dem som inte förstår. Vad är begreppet verklighetens folk baserat på? Antal? Styrka i åsikter? Rätt åsikter i KD:s ögon?

Visst, krönikörer har oftast åsikter. Teaterregissörer kan driva ett resonemang eller åskådning. Politiska partier och politiker har åsikter och uppfattningar om hur samhället kan fungera på bästa sätt. Inte minst Kristdemokraterna. I verkligheten finns det människor som, håller med den ene, den andre eller tycker något helt annat. Demokrati handlar inte om svart och vitt. Om vem som har rätt och vem som har fel. Demokrati är hela färgskalan och ett myller av åsikter och kompromissande. Det är inte lätt. Ibland tar det frustrerande lång tid och alla är inte alltid nöjda med alla beslut. Men jag föredrar den verkligheten framför Kristdemokraternas.

När ett parti försöker lägga patent på verkligheten väcks hos mig obehagliga associationer till grandiosa personligheter och mörka perioder i historien. Och så undrar jag om Sverigedemokraterna kommer att varumärkesskydda begreppet ”den verkliga verklighetens folk”.

Läs även andra bloggares åsikter om Verklighetens folk, Kristdemokraterna