GULLBERGIANA

mode och politik

Bloggranskning av äldrevården

Posted on | januari 27, 2010 | 4 Comments

Svenska Dagbladet genomför just nu en granskning av äldrevården. Arbetet kan följas på bloggen och igår publicerades en rad anmälningar enligt Lex Sarah som gjorts i Stockholms stad under 2009. Precis som jag inte står ut med att se bilder på plågade djur klarar jag nästan inte av att läsa anmälningarna. Jag vill inte veta. Man jag tvingar mig själv att läsa vidare.

Idag har bloggranskningen resulterat i en artikel om en kvinna som släpades i sin avföring. När hon bad om att få tvätta sig blev svaret nej. Istället dumpades hon i sängen där hon fick ligga i sin avföring tills en anhörig kunde komma till hennes undsättning.

Jag gillar inte att polarisera och det är inte min avsikt att göra det. Men ett uttalande som jag hörde i radioprogrammet Välviljans apartheid i P1 igår ekar i mitt huvud. Programledaren tycktes anse att det är sniket och futtigt att inte bekosta de assistanstimmar som ett 70-tal människor förlorat sedan Försäkringskassan började tillämpa likadana bedömningskriterier i hela landet. För att det i förhållande till annat rör sig om relativt lite pengar, tolkar jag det som.

När jag läser om äldre som behandlas så fullständigt ovärdigt, hanteras och förvaras – utan att någon bryr sig om de kommer till skada, får andas frisk luft komma ut eller lämnas hjälplösa men vid fullt medvetande i avföring börjar de där slantarna kännas viktiga ändå. De skulle räcka till hjälp med flera toalettbesök, duschningar och andra nödvändigheter för gamla människor.

Så länge en grupp människor behandlas så ovärdigt har vi inte råd att kosta på oss slöseri av resurser på en annan grupp. Det handlar inte om snålhet utan om rättvisa och ansvarskänsla för medmänniskor.

Bra, Svenska Dagbladet, att belysa hur livet ser ut för många människor och vad som kan vänta våra anhöriga och oss själva!

SvD, SvD-bloggen

Dayana Jadarian,

Comments

4 Responses to “Bloggranskning av äldrevården”

  1. Vanvård i äldreomsorgen | Dayana Jadarian
    januari 27th, 2010 @ 23:37

    [...] Gullbergiana, Nora4you, Lizzies Lag och rätt, Mänskliga rättigheter och demokrati, Sociala frågor, vård [...]

  2. Jonas Franksson
    januari 28th, 2010 @ 11:52

    Nej, det har var ett mycket märkligt inlägg. Du är så erfaren att du vet bättre än att göra sådana här polariseringar. Vad har de hemska exemplen du tar upp att med min rättighet att följa mina barn till dagis och kunna arbeta att göra? Frågan är om vi har råd med mänskliga rättigheter och att människor ska kunna leva värdiga liv i Sverige idag. Jag tror det, ditt parti tror det. Däremot kan jag inte tro att det är du som har skrivit detta inlägg. Har du skaffat dig en spökskrivare?

  3. Jonas Franksson
    januari 28th, 2010 @ 12:22

    För övrigt kan jag meddela att du var en av de nominerade till Stil-priset förra året. För att du genom din blogg fört ett viktigt arbete för människor med fuktionsnedsättningars rättigheter. Något att tänka på.

  4. Aurora
    januari 28th, 2010 @ 22:23

    Hej Jonas!

    Du vet mycket väl att jag tycker att du ska kunna hämta dina barn på dagis och arbeta och en hel massa andra saker som du vill göra i livet. Av din andra kommentar ser jag att du läst mina många blogginlägg om hur livsviktig personlig assistans är. Att jag varit nominerad till något pris hade jag ingen aning om. Personlig assistans handlar om livet och värdighet. Något som alla har rätt till. Även när man uppnår en sådan ålder att man börjar kallas för äldre.

    För mig, som tycker mig förstå hur livsnödvändig assistansen är känns det oroväckande att höra något som jag uppfattar som ”Vad spelar det för roll om några får mer resurser än de behöver? Det har vi råd med.”

    Om man själv vet hur det känns att bli fråntagen sin värdighet, ofta med hänvisning till kostnader, borde man inte vilja utsätta andra för det. Med andra menar jag dels andra än assistansberoende som behöver samhällets resurser men också andra som är beroende av personlig assistans och som kanske bättre kan få sina behov tillgodosedda genom att man är varsam och noggrann.

    Att jag utifrån SvD:s granskning drog paralleller till assistansen handlar inte om en intention att polarisera utan om att jag just lyssnat på det där radioprogrammet och förskräckts över argumentationen. Inte för att jag bytt ståndpunkt om personlig assistans. Utan för att jag upplevde att debatten om assistansen blev så vårdslöst hanterad att jag blir orolig.

    Jag tror nämligen att vi alla, med eller utan funktionsnedsättningar, har lika stor förmåga och lika stor plikt att ta ansvar för vårt samhälle och våra medmänniskor.

    Egentligen är det du som polariserar när du tolkar det som att jag skulle ha ändrat inställning till personlig assistans bara för att jag förskräcks över ett uttalande som jag uppfattar som ansvarslöst och som jag tror är till men för den personliga assistansen.

Leave a Reply